Песня «Herr Mannelig»
исполнителя Spiritual seasons.
Скачать или слушать онлайн

Текст песни:

Bittida en morgon innan solen upprann
Innan foglarna borjade sjunga
Bergatroliet friade till fager ungersven
Hon hade en falskeliger tunga

:Herr Mannelig herr Mannelig trolofven i mig
For det jag bjuder sa gerna
I kunnen val svara endast ja eller nej
Om i viljen eller ej:

Eder vill jag gifva de gangare tolf
Som ga uti rosendelunde
Aldrig har det varit nagon sadel uppa dem
Ej heller betsel uti munnen

:Herr Mannelig herr Mannelig trolofven i mig
For det jag bjuder sa gerna
I kunnen val svara endast ja eller nej
Om i viljen eller ej:

Eder vill jag gifva de qvarnarna tolf
Som sta mellan Tillo och Terno
Stenarna de aro af rodaste gull
Och hjulen silfverbeslagna

Sadana gafvor toge jag val emot
On du vore en kristelig qvinna
Men nu sa ar du det varsta bergatroll
Af Neckens och djavulens stamma

:Herr Mannelig herr Mannelig trolofven i mig
For det jag bjuder sa gerna
I kunnen val svara endast ja eller nej
Om i viljen eller ej:

Bergatrollet ut pa dorren sprang
Hon rister och jamrar sig svara
Hade jag fatt den fager ungersven
Sa hade jag mistat min plaga

:Herr Mannelig herr Mannelig trolofven i mig
For det jag bjuder sa gerna
I kunnen val svara endast ja eller nej
Om i viljen eller nej: (4 x)

Другие песни исполнителя:

  • Å Silibrand körde uppå höga loftessvala Allt under den linden så gröna Där fick han se sin dotter i lunden fara I riden så varliga genom lunden med henne Å välest mig välest mig vad jag nu ser Allt under den linden så gröna Jag ser min dotter hon kommer till mig I riden så varliga genom lunden med henne Å Silibrand fämnar ut kap-pan så blå Allt under den linden så gröna Där föder hon två karska svenbarnen på I riden så varliga genom lunden med henne Min fader skall jag giva min gån-gare grå Allt under den linden så gröna Som han skall rida till kyrkan uppå I riden så varliga genom lunden med henne Min broder skall jag giva mina hand-skar små Allt under den linden så gröna Som han skall ha lik-vart han går I riden så varliga genom lunden med henne Den ene så för dom till Fre-jas dop Allt under den linden så gröna Den andre så för dom till Vallhalla sal I riden så varliga genom lunden med henne
  • In the merry month of June from me home I started, Left the girls of Tuam so sad and broken hearted, Saluted father dear, kissed me darling mother, Drank a pint of beer, me grief and tears to smother, Then off to reap the corn, leave where I was born, Cut a stout black thorn to banish ghosts and goblins; Bought a pair of brogues rattling o'er the bogs And fright'ning all the dogs on the rocky road to Dublin. One, two, three four, five, Hunt the hare and turn her down the rocky road all the way to Dublin, Whack follol de rah ! In Mullingar that night I rested limbs so weary, Started by daylight next morning blithe and early, Took a drop of pure to keep me heart from sinking; Thats a Paddy's cure whenever he's on drinking. See the lassies smile, laughing all the while At me curious style, 'twould set your heart a bubblin' Asked me was I hired, wages I required, I was almost tired of the rocky road to Dublin. One, two, three four, five, Hunt the hare and turn her down the rocky road all the way to Dublin, Whack follol de rah ! In Dublin next arrived, I thought it be a pity To be soon deprived a view of that fine city. So then I took a stroll, all among the quality; Me bundle it was stole, all in a neat locality. Something crossed me mind, when I looked behind, No bundle could I find upon me stick a wobblin' Enquiring for the rogue, they said me Connaught brogue Wasn't much in vogue on the rocky road to Dublin. One, two, three four, five, Hunt the hare and turn her down the rocky road all the way to Dublin, Whack follol de rah ! >From there I got away, me spirits never falling, Landed on the quay, just as the ship was sailing. The Captain at me roared, said that no room had he; When I jumped aboard, a cabin found for Paddy. Down among the pigs, played some hearty rigs, Danced some hearty jigs, the water round me bubbling; When off Holyhead wished meself was dead, Or better for instead on the rocky road to Dublin. One, two, three four, five, Hunt the hare and turn her down the rocky road all the way to Dublin, Whack follol de rah ! Well the boys of Liverpool, when we safely landed, Called meself a fool, I could no longer stand it. Blood began to boil, temper I was losing; Poor old Erin's Isle they began abusing. "Hurrah me soul" says I, me Shillelagh I let fly. Some Galway boys were nigh and saw I was a hobble in, With a load "hurray !" joined in the affray. We quitely cleared the way for the rocky road to Dublin. One, two, three four, five, Hunt the hare and turn her down the rocky road and all the way to Dublin, Whack follol de rah !